I tidningen SLA, Skaraborgs Allehanda, berättar Socialnämndens Ordförande AnnaCamilla Andersson (S) att kommunen har god rättssäkerhet i sin barnhandläggning.
https://www.sla.se/2025/05/12/kontroll-av-barnhandlaggningen-god-rattssakerhet-1a0bd
Utredningen har genomförts av Socialt Ansvarig Samordnare Ketty Sellstedt i samarbete med utredarna för ärendena. Utredarna är de som är ansvariga för myndighetsutövningen och skulle det uppdagas brister kan de helt enkelt bli ansvariga för tjänstefel som begåtts.
Social Ansvariga Samordnare Ketty Sellstedt uppgav vid ett fysiskt möte så sent som i juli 2024 till en pappa att kommunen inte följde de nationella riktlinjerna (BBIC) för barnutredningar utan hade ett eget ledningssystem. Efter mötet korrigerade hon sig själv med att all handläggning sker enligt BBIC.
E-post 2024-07-24
AnnaCamilla Anderssons tidigare påståenden i tidningen 2023, i samband med att hon tog över rollen som ordförande efter ett plötsligt avhopp, inkluderade att hon inte längre var aktiv inom kyrkan. Trots detta har hon verkat som predikande frikyrkopastor under både 2024 och 2025 samt varit verksam som fängelsepastor inom den andliga nämnden i Mariestad. Detta fortsatte tills samfunden och Kriminalvården uppmärksammades på att hon arbetade under ett annat namn än det hon använder i politiken.
Därefter försvann hon från hemsidan och har inte dykt upp under sitt riktiga namn.
Tibro kommun har nyligen stämts i Skaraborgs Tingsrätt av en pappa pga just en mängd brott i handläggningen av barn. Mål T 456-25.
I den nya avhandlingen från forskaren Lowe Bergström är rättssäkerheten ett av de stora problemen som uppstår i samband med att allt fler konsulter sköter kommunens plikt mot staten. Tibros socialtjänst är i princip helt uppbyggd på konsulter som myndighetshandläggare.
Det är därför anmärkningsvärt att kommunen inte anlitar en oberoende utredare för att granska rättssäkerheten i sitt myndighetsutövande, precis som Helsingborgs stad gjorde efter att fallet Adam uppmärksammades.
Utredningen i Helsingborgs stad visade på stora brister och flera handläggare stängdes av från sina tjänster. Två fick avgå.
Brotten som Tibro kommun stäms för inkluderar brott mot mänskliga rättigheter (EKMR), FN:s barnkonvention och svensk förvaltnings- och socialtjänstlagstiftning.
AnnaCamilla har tex. uppgett till Förvaltningsrätten att en pappa saknar umgängesrätt trots att han har full umgängesrätt med sina barn. Hon har även uppgett att pappan fått avslag på en umgängesbegäran i domstol – vilket inte heller är sant. Det är problematiskt när en pastor inte följer ens bibelns 10 budord – hur ska man då kunna få henne att följa svensk, EU och internationell lagstiftning kring barn?
Du ska inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa. – Budord nummer 8
Följande brott vid barnärenden är några av de grunder som används vid stämningen av kommunen där flera av brotten kan kopplas till brist på den rättssäkerhet – som kommunen påstår är god – efter sin egen utredning.
- Underlåtelse att utreda en biologisk pappa innan barn placeras utanför hemmet, trots en långtgående utredningsskyldighet enligt den sk. ”anhöringprincipen” har kommunen valt att utesluta en pappa som möjlig placering för flera barn. Trots att det följer av socialtjänstlagen och ingår i kommunens eget ledningssystem som Socialt Ansvarig Samordnare hänvisade till.
- Att tillsätta 5 olika handläggare för ett barn på mindre än 1 år strider mot Socialtjänstlagens ”kontinuitetsprincip” och barnets rätt till kontinuitet i handläggningen
- Ett omedelbart omhändertagande av ett barn med upplysande av felaktiga och falska rättsliga grunder. Socialsekreteraren uppgav att man agerade på ett domstolsbeslut. Något domstolsbeslut om omedelbart omhändertagande har aldrig fattats.
- Osakligt agerande i samband med omhändetagande där socialsekreteraren påstår att man inte känner till barnets vilja, och ändrar sig när hon får information om att ett samtal tidigare på dagen spelats in.
- Underlåtelse att anmäla en mamma för brott mot sitt barn när det framkommit information om att hon medicinerat barnet med receptbelagda preparat mot ångest – som var utskrivna till mamman själv
- Försummelse av barn när barnhandläggaren lovar att besöka ett placerat barn i samband med placeringen och dyker upp först flera månader senare – i samband med omplacering.
- En socialsekreterare hotar barnet med akutplacering – trots kännedom om trauman från tidigare placeringar – om hon rymmer från sin mammas hem där omfattande omsorgsbrist är väl känd.
- En socialsekreterare berättar för en pappa att han inte inte kan utredas som möjligt boende för ett barn pga domstolsbeslut – något sådant beslut har aldrig fattats av domstol
- Nekande av umgänge mellan ett barn och en pappa när Familjerättens utredare efterfrågar det för att kunna observera relationen mellan pappan och dottern
- Tibro kommun hävdar att en annan myndighet har nekat umgänge mellan ett barn och dess pappa för observation av familjerätten. Tibro kommun ändrar sin ståndpunkt efter att Mariestads Familjerätt tydligt påpekat att beslutet fattats av Tibros socialtjänst.
- Familjerätten frågar inte den formella vårdnadshavaren om de får observera barnen tillsammans med pappan i vårdnadsutredningen
- Kommunen ersätter en manlig utredare vid en vårdnadsutredning efter att utredningen skulle varit klar med en kvinnlig utredare som endast har träffat mamman. Hon skriver på utredningen utan varken ha träffat pappan eller hans dotter.
- Enhetschef Emma Nilsson kontrollerar ett enskilt ärende enligt en socionomkonsult genom att ”varje steg” måste godkännas av henne. Detta sker trots att hon saknar formellt ansvar och beslutsrätt i det enskilda myndighetsutövandet.
- En barnhandläggare ingjuter trygghet i pappan till ett barn att kommunen har ett nära samarbete med aktörer kring barnet – men det visar sig att handläggaren varken vet vart barnet går i skolan, om barnet går i skolan, vilken BUP enhet hon går på, vad hennes kontaktperson på utföraren heter eller hur hennes planering för veckorna ser ut.
- Barnhandläggare Jonny Jonsson får frågan vem som är yttest ansvarig för barnets rättigheter. Han ber att få frågan en gång till och undrar vad pappan menar med ytterst ansvarig. När pappan förklarat det berättar han att han tror att pappan kommer att få olika svar beroende på vem han frågar och berättar om olika personer, inklusive enhetschef Emma Nilsson, men även arbetsutskottet, förvaltningsrätten, utföraren, vårdnadshavaren och även han själv. Rätt svar var Socialnämnden – den enda som inte nämndes.
- Underlåtelse av Socialsekreterare Annica DiPaoli att inleda utredning när en forskare inom barn & ungdomspsykologi aktiv vid BUP lämnar in en orosanmälan gällande att kommunens bild av orsaken till flickans psykiska ohälsa istället troligtvis kan kopplas till mammans gränsöverskridande beteenden än pappans våld som kommunen remitterar flickan för trauma behandling för.
- Underlåtelse av socialsekreterare Annica DiPaoli att inleda utredning efter att i polisförhör med flickan ha fått kännedom om att flickan aldrig utsatts för våld av sin pappa.
- Kommunen agerar osakligt och partiskt genom att konsekvent uppge att barnen utsatts för våld av pappan trots att barnen bestrider det och att pappan aldrig fått bemöta anklagelserna.
- Trots att flera BUP enheter och annan vård bedömer att en 13-årig flicka har en högre modnadsålder än sin biologiska ålder dokumenterar Socialsekreterare Andrea Ritter att flickan inte ”förstår sitt eget bästa.”
”Barnets bästa” har blivit en kliché som ofta används för att rättfärdiga beslut som myndigheten redan bestämt, istället för att verkligen utgå från vad som är bäst för barnet.
Kommunen meddelar indirekt, genom en anonym orosanmälan till en annan kommun för pappan, att man inte har kunnat förstå vad han har skrivit. Pappan har dock aldrig fått någon fråga om vad han menar, och har därför trott att kommunens representanter har förstått hans budskap. Detta kan vara en av grundorsakerna till den felaktiga hanteringen av hans barn.
I den anonyma orosanmälan framgår tydligt att pappan har en annan uppfattning om verkligheten än kommunen. Pappan bekräftar att detta är det enda i orosanmälan som stämmer, där kommunen bedömde att det fanns en risk för att pappan skulle kunna skada barnen, sig själv eller andra – om han inte lyckades få fler att dela hans verklighetsuppfattning.
Kommunens verklighetsbild har redan skadat barnen allvarligt så pappan fortsätter sitt arbete för att skydda barnen från ytterligare övergrepp.
Den pågående rättegången vid Skaraborgs Tingsrätt rör bland annat brott mot mänskliga rättigheter enligt artikel 6, 8, 9 och 14, samt flera punkter i FN:s barnkonvention, inklusive artiklarna 3, 5, 6, 7, 8, 9, 12, 18, 19 och 20. Därtill omfattar målet ett dussintal förvaltningsrättsliga principer, brott mot flera paragrafer i brottsbalken relaterade till tjänsteutövning, överträdelser av sju olika lagrum i Socialtjänstlagen samt flera brott mot Socialstyrelsens föreskrifter som reglerar handläggning, dokumentation och utredningar.
Lyssna på samtal nedan mellan barnhandläggare och pappan 2025-03-27.
Notera särskilt nedan frågeställningar under samtalet.
| Pappan frågar om Socialtjänsten har ett högre ansvar när man tvångsomhändertar barn under LVU? Jonny svarar att det inte är någon skillnad i ansvar mellan LVU och SoL placerade barn utifrån Socialtjänstens ansvar. Det stämmer inte och tyder på en brist i grundläggande kompetensbrist i kommunens juridiska ansvar vid tvångsplacering av barn. |
| Pappan frågar vem som är ytterst ansvarig för sitt barns rättigheter? Jonny svarar svävande, hänvisar till både utförare av vård, vårdnadshavare, sig själv som handläggare, enhetschefen Emma Nilsson, Arbetsutskottet och Förvaltningsrätten. Jonny nämner samtliga möjliga ansvarsbärare utom just den rätta – Socialnämnden, det tyder på en grundläggande brist i kommunens förståelse för vem som är ytterst ansvarig för barns rättigheter. |
| Pappan förklarar vikten av att barn får delta i beslutsprocesser, Jonny förklarar att barnet ska få vara delaktig men inte delta. Jonny har förväxlat innebörden av de två orden delta och delaktig vilket är oroande när det gäller just en av de viktigaste principerna inom barnrätt – att barnets röst ska ha en betydelse. |
| Jonny förklarar att Tibro kommun har ett bra samarbete med aktörer runt barnen vid placeringar i linje med deras skyldighet. Jonny förklarar också under samtalet att han tycker att pappan kan känna sig trygg med att så görs. Anders ifrågasätter det då han precis lyssnat på ett samtal där det framkommit att Jonny varken kände till vilken skola, eller BUP som hans dotter gick till eller om hon ens gick till skolan. Jonny svarar ”ingen kommentar”. |
| Jonny förklarar för pappan att man ska gå till botten med det som Socialtjänsten fått kännedom om vid mötet med barnet gällande den äldre mannens olämpliga beteende trots att han på mötet med barnet tydligt försökte förminska hennes upplevelse, att socialtjänsten redan tidigare hade information om det – och att först när BUP också anmälde incidenterna agerade Socialtjänsten. |
| Pappan frågar om Jonny är bekant med FN:s barnkonventioon – Jonny svarar att han ”känner till den” – det svaret får pappan att reagera då det är en lagstiftning som ska följas inte råd eller tips. |
| Jonny förklarar att det är viktigt att Socialtjänsten har ”hela bilden” för att kunna bedöma saker i ett enskilt fall. Pappan tycker det låter rimligt men reflekterar över hur man kan skapa sig en ”hel bild” genom att endast prata med en förälder när det kommer till hanteringen av hans dotter. |
| Pappan frågar om Jonnys relation till Mia Möller som är ägare till HVB hemmet. Jonny svarar att de arbetat på samma Socailtjänst men inte haft någon närmare relation. Han förklarar även att om de skulle haft en relation så hade det inte blivit automatiskt jäv. Märklig och osaklig upplysning anser pappan. |
| Pappan frågar om Jonny känner till begreppet föräldraalienering? Jonny förklarar att han är väl medveten om begreppet föräldraalienation och väl införstådd med hur det påverkar barn. Pappan har en dotter som saknar sin pappa och som medicinerats av både mamman och vården för att inte ha ångest. Av mamman med mammans egen utskrivna medicin. Pappan känner vid samtalet inte till medicineringen men har under lång tid fått samtal av dottern som vägrats umgänge med honom från mamman. Pappan har undrat om någon inom myndigheten förstår allvaret för barn som förvägras en kontakt med sin ena förälder. Det känner uppenbart handläggaren till som varit delaktig i handläggningen när det pågår. Barnet nu valt att inte ha någon kontakt med sin mamma och pappan frågar Jonny hur man tror att det kan påverka ett barn när barnet själv väljer bort en förälder? Oerhört traumatiserande bekräftar Jonny. |