Med en tveksam bakgrund för arbete med barn har Jonny Johansson blivit en del av den nya trenden med socionomkonsulter. Detta har blivit en lösning för kommuner som har svårt att följa lagstiftningen, där marknaden i stor utsträckning styr priset.

Jonnys bolag fakturerar Agila Social Care 150 000 kr i månaden, som i sin tur fakturerar Tinbro kommun en något högre summa.

Jonnys barndomsvänner beskriver honom som en notorisk bedragare som bytt namn så många gånger att de idag inte längre vet vad han egentligen heter. Jonny Hansson, Gabriel Gripenclou och Jonny Johansson är några av de namn som nämnts i samtalen. När Jonny köpte det adliga efternamnet Gripenclou och lämnade det vardagliga ”Hansson” tog det bara några år innan han återigen ville vara mer anonym och bytte till ”Johansson.”

Notering: Jonny är bara en av tre konsulter inom Tibro Socialtjänst som bytt namn utan att byta civilstånd. Läs mer om det i artikeln generellt om Socialtjänsten som finns länkad nedan.

På internet jagas Jonny under tidigare identiteter för bedrägerier. Under en av dessa identiteter beskriver han själv att han tröttnat på att sälja ”undermåliga och värdelösa tjänster”.

Under uppväxten bodde hans biologiska dotter hos sin mamma. Jonny var istället initiativtagare till något han kallade ett ”nördkollektiv” för personer med intresse för rollspel och dataspel. Han beskriver sig själv som annorlunda.

På en sida söker han affärspartner för en verksamhet han vill driva i ett skatteparadis. På en annan beskriver han sig själv som ”vänstervriden” politiskt. Det är helt enkelt svårt att få grepp om vem Jonny egentligen är.

Idag ansvarar han för placerade barn inom Tibro Kommuns socialtjänst.

I ett samtal med en flicka som han ansvarade för under nio månader utan att ha träffat henne, beskrev flickan honom som ”obehaglig” efter ett digitalt möte. Pappan bad henne spela in samtalet när de träffades första gången, och det började med:

”Då träffas vi äntligen XXXXXXXX. Är det jobbiugt att träffa mig?”

Ett anmärkningsvärt sätt att inleda ett samtal med en flicka som tvångsvårdas.

Flickan försökte förklara hur en man på boendet tafsade på henne – men Jonny undrade om det inte bara var på skoj. När hon sa att BUP skulle anmäla det blev Jonny intresserad och frågade flickan – vart de skulle anmäla det – och berättade för pappan att Socialtjänsten skulle ”gå till botten” med det.

Den 60-åriga mannen hade lagt handen på flickans lår när de åkte bli ensamma, kallat henne för ”snygging”, ”baby” och beskrivit dem som ett par. Jonny sa till flickan att de var ju inget par – som flickan höll med om. Han hade även pratat om sex med henne och hennes jämnåriga väninna.

Flickan upplevde Jonny som obehaglig och bad om en ny handläggare. Han svarade att hon fick ”stå ut med honom” och hänvisade till kommunens organisation. Trots att hon tidigare varit placerad utan att han varit hennes handläggare, kände han inte ens till vem hon var, även om han ansvarade för henne under ordinarie handläggares semester.

Jonny förklarar för flickans pappa att han kan känna sig trygg med kommunens omhändertagande av flickan. Pappan undrar hur socialtjänsten samarbetar med andra aktörer kring flickan. Jonny berättar att kommunen är mycket skicklig på att samverka med olika parter.

Efter att ha lyssnat på samtalet som fördes dagen innan med flickan har pappan insett att Jonny aldrig träffat henne tidigare, trots att han varit involverad i hennes handläggning i nästan ett år. Han visste inte vem hennes kontaktperson på HVB-hemmet var, kände inte till hur hennes skolgång såg ut eller vilken skola hon gick på, och hade ingen kännedom om vilken BUP-enhet hon tillhörde.

Jonny svarade med ”ingen kommentar” när de specifika frågorna ställdes.

Pappan frågade Jonny vem som var ytterst ansvarig för att flickans rättigheter togs tillvara. Jonny ville att pappan skulle upprepa frågan.

När frågan ställdes på nytt svarade Jonny att det beror på vem pappan frågar och nämnde flera olika ansvariga, förutom just Socialnämnden som är ytterst ansvarig.

Jonhy förklarade att ansvariga kan vara han själv, enhetschefen Emma Nilsson, vårdnadshavaren, utföraren, arbetsutskottet samt även andra myndigheter, till exempel förvaltningsrätten.

Jonny förklarade också att enhetschefen Emma Nilsson styrde det enskilda ärendet i detalj genom att uttrycka att ”varje rörelse måste förankras med enhetschefen”. Detta gör att Jonny blir delaktig i att skapa en osynlig handläggare ur ett rättsperspektiv. Emma har inte delegationsrätt enligt kommunens delegationsförordning och får inte detaljstyra enskilda ärenden.

När pappan frågade Jonny om alla hans tidigare identiteter verkligen tillhörde honom, avbröt han genast handläggningen av flickans ärende. Han fortsatte istället sitt konsultuppdrag inom kommunen med andra barn, vars föräldrar inte hade någon aning om hans mycket tveksamma bakgrund.

Pappan som inte träffat sina barn på nästan ett år frågade om Jonny var insatt i det som kallas föräldraalienation. Jonny förklarade tydligt hur allvarligt det är för barn som utsätts för det.

Trots att det var just det aktuella fallet han hanterade.

Istället fattade Jonny ett ej överklagbart beslut mot flickans vilja att hon inte fick ringa sin pappa mer än 30 min varannan vecka – i ett övervakat samtal – utan att dokumentera flickans vilja. Beslutet presenterades med orden ”nu ska jag berätta något jag vet att du inte vill höra.” Vilket gör det tydligt att han kände till flickans nära anknytning till sin pappa som av psykologen på BUP beskrevs som hennes enda trygga anknytning.

Telefonen skulle även tas i beslag. Även om flickan uppgett att ”det är min enda trygghet”. Under tvångsvården och efter en mängd övergrepp i hemmet, på stan och under tvångsvården.

Barnet remitterades under Jonnys ansvar till BUP för terapi med anledning av trauman orsakade av pappans våld. Men BUP dokumenterade istället att den verkliga orsaken till flickans psykiska ohälsa verkade vara mammans gränslösa beteende. Socialtjänsten förklarade för flickan att forskaren inom barn- och ungdomspsykiatri vid BUP inte hade hela bilden och att de skulle kontakta henne för att klargöra situationen.

Ingen kontaktade BUP. Instället flyttades flickan 35 mil norrut.

Socialtjänstchef Rikard Strömqvist som var utsedd av kommunen att sköta kontakten med pappan beskrevs ha ”hela bilden” av Socialnämndens ordförande AnnaCamilla Andersson(S). Detta trots att ingen pratat med pappan om barnen.

När pappan ifrågasatte hur en fd chef i en vårdskandal kunde vara Socialtjänstchef – upphörde kontakten och Rikard slutade att svara.