Staten har ett ansvar att skydda utsatta barn. Vid omsorgsbrist och bristande föräldraförmåga har staten, genom socialtjänsten, rätt att ingripa i barns liv – till och med med tvångsomhändertagande. I vissa fall är det livsviktigt och till barnets bästa. Men långt ifrån alltid.
Socialtjänsten bär det tunga uppdraget att förvalta statens skyldigheter enligt svensk lag, FN:s barnkonvention (numera svensk lag) och mänskliga rättigheter. Ändå är detta en myndighet som ofta ifrågasätts för sin varierande kvalitet i myndighetsutövningen.
Resursbrist märks inte bara i personalomsättning och höga ärendebelastningar, utan även i att utredare ibland får direktiv från chefer att begränsa sina rapporter. Är det verkligen barnets bästa som styr när en utredning kapas för att spara tid eller resurser?
Konsultkarusellen undergräver barns trygghet
En växande del av socialtjänstens barnavårdsärenden hanteras idag av inhyrda konsulter istället för fast anställd personal. Resultatet blir brist på kontinuitet och en försvagad möjlighet att sätta barnets bästa i främsta rummet.
Om socialtjänstens arbete alltid hade varit opartiskt, sakligt och barncentrerat hade vi inte behövt påminnelser om att verksamheten måste bli mer kunskapsbaserad, förebyggande och verkligt barnrättsinriktad. Men verkligheten visar något annat. Skrivelserna i den nya lagstiftningen SoL 2025 vittnar om att det finns en kännedom i hur allvarliga brister det finns i det självklara, mest elementära inom myndigheten.
I flera kommuner har det utvecklats en kultur där barns bästa åsidosätts, och beslut ibland fattas snabbt – eller till och med på förhand – utan tillräcklig kunskapsgrund. Socialtjänsten har en enorm makt att skydda barn, men vad händer när besluten inte bygger på kunskap, barnets bästa eller förebyggande arbete?
Ett första steg borde vara att staten stoppar konsultkarusellen – barnens rättssäkerhet är hotad och barns rättigheter ska inte värnas av flyktiga konsulter, med ibland tvivelaktig bakgrund.
Barnrättsbyråns roll – ett symptom på systemfel
Barnrättsbyrån arbetar med oberoende barnombud som ska värna barnets rättigheter. Det är i grunden ett uppdrag som borde vara helt naturligt för socialtjänsten att sköta själv. Att staten nu finansierar en extern aktör för att bevaka barnets rättigheter är ett tecken på att myndigheten inte alltid uppfyller sitt grunduppdrag.
290 kommuner – 290 olika verkligheter
Kvaliteten i barnskyddet varierar kraftigt mellan Sveriges 290 kommuner. Tibro kommun har valt att bygga stora delar av sin barnavård på inhyrda konsulter, medan Malmö valt att enbart använda fast anställd personal.
I små kommuner är kompetensbrist vanligt. Men är det rimligt att kräva att en kommun med nästan inga boende socialsekreterare ska upprätthålla ett helt eget barnskydd? Vore det inte bättre att överlåta ansvaret till en närliggande kommun som har kompetensen lokalt?
För barnens skull
Barnrättsbyrån fyller idag ett livsviktigt uppdrag – att skydda barn från systemets brister: konsultberoende, brist på kontinuitet och ett evigt slussande mellan handläggare och boenden. Men i ett rättssäkert samhälle skulle deras insats vara överflödig, eftersom socialtjänsten själv skulle garantera trygghet, stabilitet och barnets bästa.
Läs mer om Barnrättsbyråns verksamhet och stöd för både barn och föräldrar här:
Tel. 08-150 222
OBS. Barnrättsbyrån kan endast verkar på barns uppdrag som är över 15 år utan vårdnadshavarens medgivande.