SVERIGES RÄTTSSÄKERHET FÖR BARN MÅSTE STÄRKAS
1. Högre straffvärde för brott mot barn
Vålds- och övergreppsbrott mot barn ska ges ett tydligare och högre straffvärde i lagstiftningen, som speglar den livslånga skada brotten orsakar. Brott mot barn ska prioriteras i rättsväsendets arbete. Detta gäller även brott mot barn som begås av politiker i socialnämnder, tjänstemän och utförare.
2. Motverka könsbias i utredningar
Alla utredningar ska bygga på könsneutrala kriterier. Förutfattade könsroller – exempelvis att mammor rutinmässigt anses mer lämpade eller att pappor misstänkliggörs – måste bort genom standardiserade metoder, extern granskning och utbildning. Exempelvis behöver kunskapsmyndigheten återinföra rådet att lyssna på båda föräldrarnas åsikt om barns utsatthet för eventuellt våld.
3. Stoppa myndighetsaktivism
Myndighetsbeslut ska vila på lag och bevis, inte på politiska eller ideologiska agendor. Tydligare tjänstemannaansvar och oberoende tillsyn ska införas för att motverka beslut baserade på aktivism.
4. Sakliga riskbedömningar vid våld i nära relation
Riskbedömningar får inte bygga på generaliseringar eller ensidiga narrativ. Varje ärende måste prövas individuellt, med transparenta kriterier och verifierbara fakta. Verktyget FREDA och kortfrågorna ska endast användas i sitt tänkta syfte – inte som en del av utredningar när det handlar om barns bästa gällande vårdnad, boende och umgänge.
5. Stärk skyddet mot föräldraalienering
Lagstiftningen ska tydliggöra att föräldraalienering är allvarligt och kan likställas med psykisk misshandel. Socialtjänsten ska ha verktyg och skyldighet att agera när barn riskerar att förlora kontakten med en förälder. I vissa fall medverkar myndigheten idag aktivt för att bryta relation mellan barn och förälder.
6. Full efterlevnad av Barnkonventionen
Barnkonventionen är lag – men följs inte konsekvent. Beslut ska alltid redovisa hur konventionens artiklar vägts in. Sverige ska snarast ratificera det tredje tilläggsprotokollet så barn kan få sina rättigheter prövade av FN.
7. Rättssäker tillämpning av ”barnets bästa”
Begreppet barnets bästa ska definieras med objektiva kriterier i varje ärende, och beslutsunderlag ska visa hur bedömningen gjorts. Detta ska kunna prövas av oberoende instans.
8. Statlig utredning av socionomkonsulter
En statlig granskning behövs av den privatiserade utredningsindustrin. Fokus ska vara intressekonflikter, kvalitetskontroll, ansvarsutkrävande och hur ekonomiska incitament kan påverka barns rättssäkerhet. Utredningar visar att kostnaden inte är det stora problemet – utan rättsosäkerheten för barnen.
9. Föräldrautredning före LVU-placering – alltid
Båda föräldrarna ska utredas inför LVU-placering, även den som saknar juridisk vårdnad. Att inte pröva möjligheten till placering hos en icke-vårdnadshavare riskerar att bryta mot barnets rätt till familjeliv. Det kan finnas andra anledningar än att en förälder brister i sin föräldraförmåga att endast en av föräldrarna är formell vårdnadshavare – ex. att familjen tidigare bott utomlands och delat upp ansvaret gentemot myndigheter i Sverige och det andra landet.
10. OBEROENDE BARNOMBUD
Tills socialtjänsten blivit rättssäker behövs oberoende barnombud för säkerställa att barns rättigheter tas tillvara och skyddas.
11. BARNDOMSTOLAR
Sverige bör utreda möjligheten att införa särskilda barndomstolar specialiserade på vårdnadsmål. Det är inte rimligt att en domare som aldrig träffat barnen fattar beslut om vad som är bäst för barnet.
12. BAKGRUNDSKONTROLLER
Vid anställning av socialtjänstchefer måste kommuner ta ett större ansvar för att undvika rekrytering av personer med tveksam bakgrund till viktiga positioner som påverkar barns rättssäkerhet. Det är också nödvändigt att tydliggöra kommunernas ansvar för att säkerställa konsulters bakgrund, istället för att enbart förlita sig på att privata bolag, som fakturerar för tjänsterna, hanterar detta.