För att man i praktiken ska kunna kalla systemet rättssäkert behövs en domstol som prövar myndighetsbeslut som har stor påverkan på människors liv och kan avgöra om socialtjänsten har gjort rätt i sin bedömning.
När Förvaltningsrätten utfärdar en dom är beslutet fastställt och kan därefter förlängas var sjätte månad av Socialtjänsten själva.
I ett mål i Jönköpings förvaltningsrätt år 2025 fastslog rådman Magnus Isgren att Socialtjänsten i Tibros nämndbeslut skulle fastställas. I uppgifterna som uppgavs av Socialnämndens ordförande AnnaCamilla Andersson uppgav hon flera falska och osanna uppgifter. Bland annat att pappan hade fått ett avslag på umgänge från domstol och att han saknade umgängesrätt med sina barn.
Det är extra anmärkningsvärt eftersom AnnaCamilla Andersson även är pastor och bör följa de 10 budorden varav nr 8 säger ”Du kan inte bära falsk vittnersbörd till din nästa.”
När pappan ifrågasätter rättssäkerheten i Förvaltningsrättens myndighetsutövning får han ett kort svar från domaren.
Magnus har i sin dom fastställt att barnet har utsatts för våld, trots att hon själv, som är 13 år, nekar till detta. Han beskriver också hur hon har påverkats av trauman orsakade av pappans våld. Denna berättelse stämmer inte alls med verkligheten med istället helt med mammans redogörelse, som Socialtjänsten vidarebefordrar och som Förvaltningsrätten sedan bekräftar.
Kommunen skickar sedan flickan i terapi för traumat som hennes pappa påstås varit grunden för av både mamman, Socialtjänsten och Förvaltningsrätten.
Forskaren i Barn och ungdomspsykiatri Sofia Åkerlund som arbetar vid BUP i Eslöv men även är aktiv vid medicinska fakulteten vid Lunds Universitet får en annan bild av situationen.
Ändå förlänger Tibro Socialtjänst tvångsomhändertagandet den 7:e juni 2025 på grunden att barnet utgör en fara för sig själv. Men är det verkligen barnet som är farligt?
Enligt pappan är det mamman och myndigheten (Socialtjänsten i Tibro) som utgör fara för hennes välmående.
Denna gången behöver Tibro Socialnämnd inte Förvaltningsrättens bedömning då det redan är en pågående tvångsvård. Trots en färsk utredning från Familjerätten visar att pappan bör vara ensam vårdnadshavare om sin dotter – fortsätter Socialtjänsten sin vård av det man anser hon fått trauman av – något som går emot flickans egen bild och vilja.
Pappan lyfter hur allvarligt det är att behandla barn för trauman som inte barnet kan koppla alls till det myndigheten påstår.
Både mamman och vården har dessutom medicinerat henne för ångest trots att det är känt att hon saknar sin pappa. Mamman gav henne tabletter som skrivits ut för mammans egen ångest – som hon sedan försökte ta sitt liv med flera gånger.
Att traumabehandla och medicinera ett barn som saknar sin ena förälder är en allvarlig kräkning mot hennes rättigheter som barn och människa.
Inom serviceskyldigheten som Domstol ingår att döma på sakliga grunder.
1. Beviskrav och saklig grund
- Förvaltningsrätten får inte fastställa påståenden om ”våld under många år” utan att det finns saklig bevisning. Det strider mot både objektivitetsprincipen och officialprincipen.
2. Felaktiga uppgifter från socialtjänsten
- När socialtjänsten lämnar uppgifter till domstolen som inte överensstämmer med verkligheten, i syfte att få sitt eget beslut fastställt – exempelvis att en pappa saknar umgängesrätt med sitt barn trots att han i själva verket har full umgängesrätt – rör det sig om osanna uppgifter i myndighetsutövning. Det kan vara svårt för förvaltningsrätten att upptäcka sådana felaktigheter, men det är ändå viktigt att domstolen är medveten om att socialtjänstens handläggare ofta har begränsad kunskap om förvaltningsrätt och ibland arbetar mer utifrån värdegrunder och subjektiva uppfattningar om vad som känns rätt snarare än vad som är rätt enligt lag. Om socialtjänsten exempelvis påstår att en pappa fått avslag på umgänge från domstol, när något sådant beslut aldrig fattats, är det ett tydligt exempel på en osann uppgift som kan få avgörande betydelse för domstolens bedömning men samtidigt är lätt att kontrollera.
3. Konsekvenser för rättssäkerheten
- Att fatta beslut om tvångsvård och inskränkning i umgänge på en osaklig grund är ett direkt brott mot barnets rätt till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen och barnkonventionen (artikel 9 och 12).
I det aktuella fallet har flickan utsatts för allvarlig försummelse, exponering för olämpligt material, flera suicidförsök, upprepade våldtäkter samt psykiskt och fysiskt våld.
Mot denna bakgrund bör domstolar inte ta lätt på sin serviceskyldighet, utan fatta välgrundade beslut baserade på sakliga och verifierbara omständigheter – snarare än att fungera som ett juridiskt alibi för socialtjänstens ibland rättsosäkra myndighetsutövning.
Det är även problematiskt att socialtjänsten därefter använder förvaltningsrättens domskäl som underlag för egna beslut. Detta leder till en form av självlegitimering, där syftet blir att bekräfta redan fattade åtgärder istället för att värna barnets faktiska rättigheter och behov.
Tips på podd – Socialtjänsten kan inte göra fel – Sanna Klarén
