Ny lagstiftning krävs för barnens bästa
Föräldraalienering, eller när en förälder medvetet manipulerar ett barn för att bryta dess relation till den andra föräldern, är ett växande problem som ofta får allvarliga konsekvenser för barnets psykiska hälsa och trygghet.
Danmark har nyligen tagit viktiga steg för att motverka detta. Från och med januari 2025 införs lagstiftning som kriminaliserar föräldraalienering i familjerättsliga ärenden, samtidigt som man ställer tydliga krav på att dessa ärenden ska avgöras inom rimliga tidsramar. Detta skapar en snabbare och mer rättssäker process för barn och föräldrar.
I Sverige pågår ofta långvariga och utdragna processer inom familjerätten och domstolsväsendet, ibland i flera år. Detta riskerar att barn förlorar värdefull tid av sin barndom i osäkerhet och konflikt. Trots detta saknas fortfarande tydliga regler mot föräldraalienering och effektiva tidsgränser för handläggning av barnärenden.
I Sverige har Familjerätten fyra månader på sig att genomföra en vårdnadsutredning, medan motsvarande myndighet i Danmark ska fatta beslut om kontaktbevarande umgänge inom fyra veckor. Senast inom fyra månader ska ett tillfälligt umgänge vara fastställt. I Sverige är det vanligt att Familjerätten även begär anstånd för att få mer tid för utredningen, vilket innebär att processen kan ta upp till ett halvår innan utredningen är klar. Domstolen kan därefter behöva upp till ytterligare ett halvår för att schemalägga huvudförhandlingen. Sammanlagt kan det alltså ta 1 till 1,5 år, särskilt om motparten fördröjer processen, ofta den förälder som barnet bor hos. Denna långa handläggningstid strider mot principen om ”barnets bästa”, som är central inom både svensk och internationell barnrätt.
Det är dags för Sverige att följa efter Danmark och stärka skyddet för barnens rätt till båda föräldrarnas omsorg. Genom att införa lagstiftning mot föräldraalienering och sätta tidsramar för familjerättsprocesserna kan vi bättre säkerställa barnens rättigheter och trygghet.
Flera studier visar tydligt att barn som har regelbunden och god tillgång till båda sina föräldrar generellt har bättre förutsättningar att lyckas i livet. Att upprätthålla en trygg relation till båda föräldrarna är kopplat till bättre psykisk hälsa, högre självkänsla och större social trygghet för barnet.
Det är därför av yttersta vikt att familjerättssystemet arbetar för att säkerställa att barn får behålla kontakten med båda sina föräldrar, för barnets bästa och framtid.
Det är också välkänt att påståenden om våld i nära relation ofta uppkommer i samband med separationer. Våldskortet används ofta som ett verktyg för att alienera den andra föräldern, särskilt av mammor. Därför är det viktigt att bedömningen av våld i dessa situationer görs med en högre kravställning och noggrannhet.
Precis som socialtjänsten i vissa fall har en lägre kravställning för att agera snabbt och skydda barn, bör bedömningar av våld i relationskonflikter kräva noggrann dokumentation och bevisning för att inte missbrukas som ett effeftivt sätt att försvåra barnets kontakt med den andra föräldern.
En balans måste upprätthållas där barnets säkerhet prioriteras, men där falska eller ogrundade anklagelser inte får användas som ett redskap för föräldraalienering.