När en socialtjänst bygger sin verksamhet på konsulter istället för fast anställd personal uppstår flera utmaningar. Förutom de förhöjda kostnaderna blir kontinuiteten i det sociala arbetet ett stort problem. En grundläggande princip inom socialtjänsten är att brukaren har rätt till kontinuitet i sin handläggning, den så kallade kontinutitetsprincipen.
I ett aktuellt fall i Tibro kommun har ett barn haft 5 olika handläggare på mindre än ett år varav fyra inhyrda konsulter.
Flickan upplever att det är jobbigt att berätta allt om och om igen, speciellt med tanke på att hon utsatts för en mängd olika trauman.
Konsulterna hyrs in från konsultbolagen Socionomera, Dedicare och Agila Social Care. Istället för att göra en egen bakgrundskontroll av konsulterna skriver kommunen ett avtal med bemanningsbolaget som hyr ut konsulterna.
Vid genomgång av avtalen uppgår kostnaden till drygt 180 000 kronor per månad för en heltidskonsult. Kommunen faktureras av ett större konsultbolag, som i de flesta fall i sin tur faktureras av ett konsultbolag som socionomen äger. Det förekommer alltså vanligtvis inget anställningsförhållande mellan det konsultbolag kommunen anlitar och den enskilda konsulten.
En konsult som för några månader sedan började sitt uppdrag i Tibro kommun berättar om även uppdragens flyktiga natur.
Konsulterna skickas mellan olika kommuner likt stafettläkare och andra välfärdskonsulter.
Anna Björnsdotter arbetade tidigare vid Borlänge Socialtjänst under den tid då fallet Sofie uppmärksammades i medierna. Kommunen kritiserades då av IVO för sin hantering av ärendet. Vid den tiden hette hon Anna Björksten.
Det är vanligt att konsulter byter namn. Ofta handlar det om efternamn, men även mellannamn förekommer. Bland de konsulter som Tibro kommun har aktiva just nu har tre av dem bytt efternamn utan att ha ändrat civilstånd eller bott tillsammans med någon som bär det nya efternamnet.
Hansson – Gripenclou – Johansson
Johansson – Redenhov (även bytt sitt andranamn)
Björksten – Björnsdotter
En konsult har alltså ändrat sitt namn från Johansson till ett adligt namn efter ett mellanbyte, för att sedan återgå till det mer vardagliga namnet Johansson.
Jonny Johansson sticker ut eftersom han har bytt både mellannamn och använt ett annat förnamn under en tid. Sebastian Gripenclou var det sista namnet en av hans barndomsvänner kunde minnas honom under. Han föddes som Jonny Hansson, men köpte senare ett adligt namn, för att nu återgå till ett mer vanligt svenskt namn. Hans barndomsvän känner honom som en notorisk bedragare och är förvånad och chockad över att han nu arbetar med utsatta barn. Han kopplar alla namnbyten Jonny gjort genom åren till de återkommande bedrägerier som präglat hans liv. Jonny själv skriver under en tidigare identitet på nätet, vilken han också eftersöks för bedrägerier under, att han tröttnat på att sälja värdelösa och undermåliga tjänster. Det verkar som att kunderna också tröttnat och känner sig lurade.
Nu ansvarar Jonny för placerade barn i Tibro kommun, även om han själv inte hade sin biologiska dotter boende hos sig under hennes uppväxt. Istället tog han initiativet till att starta ett ”nördkollektiv” för medlemmar som ville spela dator- och rollspel.
Emma Nilsson är enhetschef på Tibro Socialtjänst. Tillsammans med verksamhetschefen för IFO, Elin Zell ansvarar hon för att teckna avtal med konsulterna och förlänga deras uppdrag. Det innebär att hon både är deras närmsta chef och uppdragsgivare. Hon har alltså en dubbel roll – dels beslutar hon om uppdragets längd, dels är det till henne konsulterna rapporterar.
En konsult (Jonny Johansson) beskriver att varje åtgärd i ett ärende måste godkännas av Emma Nilsson. Detta leder till en mycket rättsosäker myndighetsutövning, där den delegerade myndighetsutövaren är en socionomkonsult, kontrakterad av Emma, som i praktiken hanterar ärendet utan att ingå i den formella beslutskedjan. Det innebär att Emma inte kan hållas ansvarig för de beslut som fattas för barnet.
Notering: Emma Nilsson är den enda personen inom Tibro kommuns socialtjänst idag som är del av strukturen kring frågor om barnets bästa som är boende i Tibro kommun.
- Kommunchef Gustav Olofsson är bosatt i Skövde
- Kommunjuristen Magnus Nilsson bor i Skövde
- Socialtjänstchef Rikard Strömqvist är bosatt i Skövde
- IFO chef Elin Zell är bosatt i Skövde
- Socialt Ansvarig Samordnare Ketty Sellstedt bor i Skövde
- Samordnare barn och unga Angelica Redenhov, Kristinehamn
- Enhetschef Emma Nilsson bor i Tibro
- Av de fem handläggarna (fyra konsulter och en anställd) bor 4 i andra kommuner bl a. Stockholm, Karlsborg, Värnamo och en i Tibro.
Med en svag koppling till orten och ett stort antal konsulter uppstår frågan om Tibro verkligen bör driva en socialförvaltning. Skulle det inte vara mer ändamålsenligt att socialtjänsten i Skövde tar över ansvaret för denna statliga ålagda plikt, särskilt med tanke på att Tibro upprepade gånger misslyckats med att uppfylla nationella krav och en god rättssäkerhet? Detta skulle dessutom minska riskerna för de naturliga problem som uppstår i mindre kommuner, till exempel när socialnämndens ordförande är lärare till barnets syskon, är pastor i samma kyrka som vice ordförandens make predikar i, arbetar både inom det förebyggande, sociala och kriminalvårdsområdet för våld i nära relationer, och beslutar själva att sin egen make ska tillsättas i en nämnd – utan att anmäla jäv.
Socionomkonsult Jenny Nylen skulle ingripa och genomföra ett akut omhändertagande av flickan efter att hon rymt från sin mamma till sin pappa vid julen 2024. Flickan hade rymt trots att Jenny hotat henne med placering om hin rymde från sin mamma. Jenny verkade alert och frisk och var på väg att kliva in i bilen när pappan började prata med henne. Men när han nämnde att han ville dokumentera omhändertagandet eftersom det stred mot dotterns vilja, blev Jenny plötsligt sjuk denna fredagkväll och ersattes av en annan handläggare som inte kände barnet.
En konsult från Dedicare AB, Maria Mörk, försökte bryta kontakten mellan dottern och pappan. När pappan påpekade barnets rätt till båda föräldrarna samt flera brister i konsultens handläggning – inklusive försummelse av flickan, underlåtelse att anmäla allvarliga brott mot henne begångna av mamman, försök att begränsa umgänget mellan dottern och pappan samt en osaklig och partisk hantering där barnets biologiska pappa inte utretts innan flickan placerades i ett annat hem än föräldrarnas – valde socionomkonsulten att avsäga sig uppdraget och ersattes av en annan konsult.
Handläggare nummer 5, konsult nummer 4, socionomkonsult Andrea Ritter dokumenterar att pappan utsätter sin dotter för psykiskt våld utan att varken ha pratat med flicka om det eller ha haft någon kontakt alls med pappan. Andrea själv har ett gränsöverskridande beteende på nätet men under myndighetsutövandet agerar hon under sekretess för att hennes namn inte ska framgå i beslut och tjänsteskrivelser.
Andrea meddelar en gemensam bekant till pappan att ”Tibro Socialtjänst är ett riktigt skitställe att jobba på och att hon inte ska förlänga sitt uppdrag i kommunen.”
Pappan har en god förståelse för det men väntar nu till hösten då eventuellt handläggare nummer 6 konsult nummer 5 ska börja om Andrea slutar. Förhoppningsvis en handläggare som lyssnar på barnets röst och vilja.
Privatiseringen av barnhandläggning tycks vara ännu mer problematisk än privatiseringen av taxibranschen, där exempelvis taxiresor på bara fem minuter har kostat turister upp till 20 000 kronor. Vissa branscher och yrken är helt enkelt olämpliga för privatisering.
Intressant läsning i ämnet
Konsultbranschen för socionomer i en svensk kontext – En avhandling av forskare och socionom Lowe Bergström.
Avhandlingen undersöker varför socionomer söker sig till branschen och hur de motiverar sina val.
Den undersöker även vad det innebär att arbeta som socionomkonsult och hur det skiljer sig från att vara offentligt anställd som socialsekreterare inom socialtjänsten.