På ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)s seminarium i Almedalen 2025 förklarade ordförande att föräldraalienation är ett begrepp som används av våldsamma pappor för att få umgänge med sina barn och måste förbjudas i svenska domstolar.
Frågor välkomnades varken under eller efter seminariet, vilket tydligt visar hur känsligt ämnet är. Det speglar också hur starkt övertygade ROKS är om att föräldraalienation är en könsrelaterad företeelse från patriarkatet, som används för att undertrycka kvinnor och tvinga barn att umgås med sin våldsamma pappa mot sin vilja.
Är då alla pappor farliga, och behövs de bara för att barnet ska födas, utan någon betydelse efter det?
Vid separationer är det vanligt att två olika verklighetsbilder uppstår – ofta är just detta grunden till separationen. För barnet finns dock bara en verklighet. Situationen kan bli svår när en förälder, oavsett om det är mamman eller pappan, vill att barnet ska ta den förälderns ”sida”. Detta skapar en lojalitetskonflikt för barnet, som riskerar att behöva välja bort en av sina föräldrar. Den alienerande föräldern kan känna sig stärkt av att ha barnets stöd för sin verklighetsbild, men barnet förlorar samtidigt en del av sin identitet, sitt nätverk och sin känslomässiga koppling till sitt ursprung.
Enligt vissa psykologer är det allvarligare för ett barn att tvingas bort från en förälder än att utsättas för fysisk misshandel. Risken för ångest, självmord och andra problem under uppväxten och senare i livet ökar betydligt.
Att övertyga ROKS om något annat än att det är mammor som ska uppfostra barn eller är en viktig del av barns liv känns omöjligt. Föräldraalienation är ett fenomen som är könsneutralt men i separationer verkar det vara fler kvinnor som använder sig av det – utifrån fördelningen av kvinnor och män i stödorganisationer för utsatta.
Det tyder på att det är lätt att få myndigheters stöd för att begränsa pappans kontakt med barnen.
En oroande reflektion är att det ofta är den svagare föräldern som behöver stöd i sin verklighetsuppfattning av barnet. Detta leder till att barnet förlorar anknytningen till en trygg förälder och blir mer eller helt beroende av någon som själv inte klarar sig som vuxen. Socialtjänstens uppdrag är att skydda utsatta och svaga, men här uppstår en motsättning – genom att stödja föräldern, som ofta också behöver eget stöd, öppen för behandling och kräver myndighetens sympati och resurser. I ett aktuellt fall ville mamman ha vårdnaden om alla tre barnen själv, men samtliga tre placerades samtidigt på olika boenden som stöd till mamman, som själv ägnade sig åt motorcykelkörning på helgerna.
Tecken på föräldraalienering i ett barns berättelser, beteende och uttryck i utredningar:
- Mamma säger att min pappa inte älskar mig.
- Mamma har förbjudit mig att ha kontakt med min pappa.
- Mamma säger att min pappa har varit otrogen.
- Mamma säger att man inte kan lita på min pappa. En gång lovade han henne att shoppa i Florida för 20.000 kr men hon fick inga pengar (resan ställdes in pga Covid-pandemin).
- Mamma säger att pappa vill slänga ut oss ur huset han köpt
- Mamma säger ofta ”kommer du inte ihåg vad din pappa gjorde mot dig när du var liten?” Men min pappa har aldrig gjort något mot mig.
- När jag var liten uppmanade min mamma mig att anmäla pappa till skolan och polisen – men det var för saker som hon berättade, det var inget jag själv hade sett eller varit med om.
- Mamma säger att min pappa slagit mig och begått sexuella övergrepp mot mig. Men det har pappa aldrig gjort. Han försökte krama mig en gång när jag inte ville och en annan gång tog han mig i armen när jag var liten – men det var när jag hade en kniv i andra handen så det var inget konstigt. Jag vill inte krama någon så det var bara ett missförstånd.
- Mamma ger mig ångestdämpande medicin som är utskriven till henne.
- Mamma säger att jag aldrig mer ska träffa min pappa.
- Mamma säger att min pappa är psykopat.
- Mamma pratar skit om pappa hela tiden.
- Mamma säger att jag måste ”välja sida”.
- Mamma har tagit bort min pappas kontakt på telefonen och spärrat hans nummer på mina småsyskons telefoner.
- Mamma uppmanar mig att blockera min pappa på telefonen – då får jag köpa kläder på nätet.
I vissa fall, som i Tibro kommun, arbetar myndigheten aktivt för att stödja föräldraalienering. Detta sker när kommunen bedömer att en pappa har en negativ påverkan på barnet, inklusive att han utövar fysiskt och psykiskt våld mot barnet. Detta trots att den 13-åriga flickan i det aktuella fallet vittnar om motsatsen.
Kommunen påstår att pappan utövar våld. Men i verkligheten är det alltså kommunen som utövar våld mot barnen.
Konkreta exempel på kommunens direkta och indirekta våld mot en 12 årig flicka som fyllde 13 år under året där hon haft 5 olika barnhandläggare och slussats runt på 4 olika boenden plus placerats hemma hos sin mamma, där hon inte ville bo.
- Socialsekreterare Maria Mörk berättar att hon ska hälsa på flickan veckan efter att hon kommit fram boendet. Maria går istället på semester och kommer först till boendet veckan innan hon ska flyttas hem, 3 månader senare.
- Socialsekreterare Maria Mörk får kännedom om att när flickan försökte ta sitt liv genom att svälja 17 st av mammans ångestdämpande tabletter så åkte mamman till frisören istället för till sjukhuset när skolan larmade och ambulansen kom. Mamman förklarade sedan för dottern att hon hade fått betala en avbokningsavgift annars och att hon inte ville att flickan skulle berätta vad hon gjort för socialtjänsten. Flickan berättade om vad mamman gjort för socialsekreteraren som inte agerade för att skydda flickan från fortsatt allvarlig försummelse.
- Socialsekreterare Maria Mörk förklarar för barnet att det är bra om hon inte har så mycket kontakt med sin pappa utan att förklara varför.
- Socialsekreterare Maria Mörk förklarar för barnet att det inte alls är konstigt att pappan inte fått reda på att flickan placerats på hem och att hon försökt att begå flera självmord.
- Kommunen får information om att mamman medicinerar barnet med sin egen ångestdämpande medicin men socialtjänstens socialsekreterare Maria Mörk underlåter sig att anmäla mamman trots att det uppenbart är ett brott både mot läkemedelslagen och framkallande för fara för annan – i detta fallet ett barn. En av de dokumenterade bieffekterna av fluoxetin är att barn under år 18 kan får suicidala tankar. Barnet fick det och gjorde sedan en serie försök att ta sitt eget liv.
- Kommunens specialenhet på våld i nära relationer fastställer att det föreligger stor sannolikhet för att pappan ska utsätta barnets mamma för dödligt våld. Detta trots att man konstaterar att det saknas hot och mamman själv tidigare vittnat om att det inte förekommit något fysiskt våld i relationen. Utredningen dokumenteras av vuxenhandläggare Sofia Stjärnebring en dryg vecka efter att pappan stämt mamman för vårdnad pga den stora omsorgsbristen hon uppvisat. Utredningen blev klar i slutet på september trots att mötena primärt var under våren 2024. Med tanke på att det handlade om risk för liv borde handläggningen varit mer skyndsam – och blev av en tillfällighet klar precis vid starten på vårdnadstvisten. Utredningen används som argument av mamman för att pappan inte någonsin mer ska träffa barnen.
- Socialsekretereterare Jenny Nylen får information genom orosanmälan från pappan att flickan är rymningsbenägen och vill ta sig till honom från sin mammas hem. Jenny Nylen hotar då flickan med akut placering om hon rymmer från mammans hem där hon utsatts för omfattande övergrepp.
- Efter en i serien av våldtäkter som flickan utsattes för under tiden som hon bodde hos sin mamma, mot sin vilja, kom hon hem sent på natten efter akutpsykiatri, soc, polis och sjukvård var flickan rädd och undrade om hon fick sova i sin mammas säng. Mamman avvisade henne med att där skulle henne nya man sova. Socialtjänstens Jenny Nylen förminskade våldtäkten genom att hon tyckte att flickan delvis medverkat till att den 19-åriga arabiska mannen inte kunde veta att hon bara var 13 år eftersom hon ljugit om sin ålder när hon köpte Vape av honom.
- Socialsekreterare Annica Dipaoli berättar för flickan att pappan är jobbig pga han skickar mycket mail till myndigheter. Socialtjänsten förklarar för flickan att han delar information om henne till myndigheter.
- Socialsekreterare Annica DiPaolo försöker stoppa kontakten mellan dottern och pappan genom att fråga om hon inte tycker att det är jobbigt att ha kontakt med sin pappa – ”Jag vet inte vad din pappa och du pratar om men han kanske pratar mycket skit om din mamma.”
- Handläggare Jonny Johansson – Beslut som umgängesbegränsning mellan dottern och pappan efter att hon spelat in ett möte med Jonny på sin telefon eftersom han uppfattade som ”obehaglig”. I beslutet dokumenterades inte dotterns röst, trots kännedom om att hon ville ha kontakt med sin pappa. Beslut fattades för att omhändertag telefon och annan elektronisk utrustning. Barnet skulle också stoppas av personalen från att använda andra barns telefoner på HVB hemmet för att kunna nå sin pappa.
- BUP skickar en orosanmälan om att Socialtjänstens anledning till remissen för traumabehandling inte verkar stämma med verkligheten – istället för pappans våld som orsak till flickans trauma kartlagde BUP mammans ”gränsöverskridande” beteende. Socialtjänsten avskriver oron utan att inleda utredning.
- Flickan uttrycker att det är jobbigt att HVB hemmet Vinkelvikens verksamhetsansvariga Socionom Sanna Svensson uttrycker till flickan att hennes pappa förstör mycket för henne – ”som hon inte ser” precis innan han ska gå in i skolan. När flickan berättar detta för socialsekreterare Annica DiPaoli säger Annica – jag förstår ”det är ju din pappa”. Men nämner inget om att det är olämpligt att utöva den typen av psykiskt våld mot ett barn.
- Flickan försöker förklara för Socialsekreterare Jonny Jonsson att en äldre man i personalen tar på henne och kallar henne för ”baby”, ”snygging”, pratar sex med henne och beskriver dem som ett par. Mannen är 60 år och Jonny förminskar flickans upplevelse av att bli kränkt som hon påtalar väcker trauman från de tidigare våldtäkterna hon utsatts för under tiden som hon tvingats bo kvar hos sin mamma. Jonny undrar om det inte var så att mannen råkade lägga handen på hennes lår när det åkte bil och mest skojade om det andra. Först när BUP anmälde incidenterna skulle Socialtjänsten ”gå till botten” med det. Jonny slutade dock samma dag som han fick frågan om alla sina olika identiteter. Pappan undersökte hans bakgrund eftersom han lät obehaglig även för honom på den inspelningen flickan gjort.
- Socialsekreterare Andrea Ritter konstaterar att flickan utsätts för påverkan och psykiskt våld av pappan. Hon har aldrig pratat med pappan och flickan har aldrig pratat med myndighetshandläggaren om sin pappa.
- Socialnämndens ordförande AnnaCamilla Andersson (S) och vice ordförande Maria Maric (KD) fattar beslut om fortsatt tvångsvård baserat på att flickan utsatts för våld av sin pappa och att hon fortsatt utsätts för våld. Varken saklig eller oberoende dokumentation av våld finns. Flickan bestrider att hon utsatts för eller utsätts för våld och uppger istället att hon vill bo hos sin pappa, i linje med det som den familjerättsliga utredningen kommit fram till skulle vara det bästa för henne. Trots detta fortsätter socialtjänsten i Tibro att som enda part som konsekvent påstå att våld förekommit – att hävda att hon utsatts för våld.
BUP, regionens speciallistenhet för barnpsykologi, skriver ut ångestdämpande medicin till flickan trots kännedom om flickans psykosociala problem – att hon vägras umgänge med sin pappa. Flickan försöker värna sin rättighet till kontakt med sin pappa så starkt att sjukhusets jurist får kontaktas.
Juristen förklarar att med flickans ålder och bedömda mognadsnivå har hon en mycket stark rätt till att bestämma det själv.
Sällan har uttrycket att vägen till helvetet är kantat av goda föresatser varit mer aktuellt.
Forskning visar att män i nästan lika stor utsträckning utsätts för våld från kvinnor, även om det ofta är mer subtilt, psykologiskt och kontrollerande. Det är vetenskapligt bekräftat att det fysiska våldet främst utövas av män. Att använda dessa statistiska fakta för att avgöra vem som är mest lämplig som förälder – eller ännu värre, för att ta bort en förälder från barnens liv – är helt orimligt.
När en pappa, som först inte insåg att han utsatts för psykiskt våld och själv anklagats för att vara förövare, ringer till jourlinjen för våldsutsatta män och berättar om sin situation, upplever kvinnan svarar anklagelserna mot mannen så allvarliga att hon vill lägga på luren för att undvika risken att bli manipulerad.
Detta säger en del om den starkt stigmatiserade bild som finns inom området.
Boken ”Barn som tvingas välja bort en förälder” av Anna Lytsy och Christina Bergenstein handlar om föräldraalienation.